.
Jag har en vän vars dotter fick cancer för snart ett år sedan... Denna lilla söta goa unge !!! Dessa underbara föräldrar (de finaste ni kan tänka er) fick detta fruktansvärda besked om sin dotter!!! Det blev många månader på sjukhuset och mamman skärmade av sig från omvärlden...Inga mail eller sms.... Hennes enda mål varje dag,timme och sekund var att se till att hennes dotter skulle må bra igen..... Denna söta lilla goa unge mår idag förhållandevis bra....hon får cellgifter men cancern är borta!!
Jag träffade fina S för ett tag sedan... Hon har gått med denna konstanta oro såååå länge och för mig var en självklar fråga - HUR MÅR DU???? Blev jag förvånad när jag några dagar senare får höra av en annan vän att hon berättat för henne att det var bara TVÅ stycken som under detta år hade frågat henne hur HON mår.... Jag och vännen A.... Vad vill jag med detta inlägg?? Inget egentligen...kanske bara att man ska tänka på sina nära och kära och att frågan HUR MÅR DU har större betydelse än man tror.....
.
Nu blir det en dag med möte.... Fick ett otroligt roligt besked i fredags....Berättar mer sen....
.
Kram ♥
Man ska verkligen ta tillvara på det man har! Viktigt! Ta hand om er! Kram
SvaraRaderaHej, förstår att du skriver om mej - att jag är S - och jag vill från mitt hjärta tacka dig för att du faktiskt frågade den där dagen. Och att A gjorde det också. Det är faktiskt bara ni två som frågat så där på riktigt, inte bara "och hur är det annars då?" för det inbegriper ju allt, och inte så mycket mej.
SvaraRaderaDet är en stor lycka för mig att nu kunna säga att jag mår bra. Lilla E mår fint, hon har nu varit sjuk i fem månader, och har gjort den modigaste resan av alla! Hon är glad, pigg och ser livet som ett stort äventyr. Nu har hon börjat ta sina första stapplande steg efter att inte ha orkat sedan i april, och den bästa hejaklacken i världen är hennes tre syskon!
Att jag faktiskt mår så bra och är så lycklig är såklart för att hon har lyckats, hon är frisk från sin Leukemi, och hela tiden - från den första förtvivlade kvällen när vi fick beskedet har läkarna sagt att just denna sorts leukemi är den snällaste, alla ungar blir botade och det är 100% överlevnad ... Kan man vara annat än lycklig då? Hur tufft det än var, alla de långa, svåra dagarna, när hon var sjuk och riktigt tagen av cellgifterna, alla de dagarna var min enda ledstjärna att finnas där för henne. Ge henne all min kärlek, värme, trygghet och hon var i min famn i åtta veckor. Dag och natt, mitt hjärta tätt intill hennes, hennes lilla hand i min. Dag efter dag tog vi oss igenom och nu har vi kommit långt. Nu är hon sig själv igen, det vackra håret börjar växa ut, hon är rund och go om kinderna, skrattet låter som bubblande sockerdricka. Lyckan är stor och självklar i vårt hem.
Det är viktigt att ställa frågan, som ni ställde. Och att ärligt lyssna på svaret. Att möta blicken och visa att man finns. Det har ni gjort. Nu har vi aldrig stått varandra så nära, M, att jag hade väntat mig att du skulle komma hem till mig och baka muffins ... Men av de nära vännerna jag har så har det tydligt utkristaliserats vem som är inne i hjärtat och vem som inte är det. Det är en sorglig upptäckt, men jag har också funnit att vänner som inte varit så nära tidigare är innerligt nära nu. Och det viktigaste av allt är ju maken, min älskade make ... tillsammans är vi starkast.
Å....så fint skrivet av dig goa Mia...och svaret av din vän...underbart! Tårögd läser jag....;)
SvaraRaderaMånga kramar till er båda!!
Adela
Hej vännen, hittade hit genom Goa bloggaren ovan ;)
SvaraRaderaJag vet precis vad du pratar om. Har en barndomsvän som miste en av sina då 9-åriga tvillingdotter i Tsunamin. Jag var där varje måndag i ett helt år!!! Vi satt i timmar och pratade om allt, även hennes då döda dotter. Men många av hennes riktiga vänner hörde inte av sig.
Såå sorgligt. Hon ringde mig mitt i natten ibland. Ingen annan kompis hade hon att ringa...
För mig är detta ofattbart. Vi har fortfarande tät kontakt och till mig kommer hon för att få energi. Som jag gärna ger henne!!!
Krama om din vän från mig <3<3<3<3
Kramkram <3 nettan
Mycket tänkvärt och fint skrivet. Tror vi alldeles för ofta kanske frågar "Hur är läget" men mer som en hälsningsfras och det givna svaret blir alltid "Bra". Men det är sällan någon frågar "Hur mår du EGENTLIGEN? och sedan får ett ärligt svar. Vi borde alla stanna upp och tänka efter. Sååå fint. Och vilket underbart svar du fick av din vän. Vad skönt att ni har varandra och att lilltjejen är frisk igen dessutom.
SvaraRaderaKramar till er båda
/Vivvi
Du har så rätt!!! Många glömmer nog bort att fråga föräldrarna hur dom mår mitt i alltihop! Kramar
SvaraRaderaMen oj så sorgligt tänker jag. Hur mår du som är en naturlig fråga att ställa i den situationen.
SvaraRaderaVad skönt att allt går åt rätt håll för flickebarnet.
Må så gott
Hej!!
SvaraRaderaOm det är denna familj som jag tror. Är det så skönt att höra,att allt börjar bli som förut. Jag vet hur mycket du som mamma varit med din lilla tös.Har tyvärr varit jätte dålig på att fråga hur ni mår.Har nog tyvärr varit rädd för att störa.Men ni ska vet hur mycket jag tänkt på er.Måste också säga hur många gånger jag tänkt på hur underbar man du har,som håller på så mycket med era andra barn.Har ju träffat honom en del genom skolan och idrott,då vi har barn på samma ställen.
Många goa kramar
Hej igen anonym som just skrev,
SvaraRaderaVet ju inte vem du är, men hej i alla fall! Ge dig till känna nästa gång vi ses, det är så betydelsefullt med kramar och ett hej. Inte bara nu, utan alltid - eller hur! Jag kramar gärna tillbaka - vi morsor behöver kramar.
Jag kanske lät bitter i min första kommentar här idag, men jag är inte alls bitter. Jag är så otroligt tacksam för alla fina vänner som ställt upp och nästan ännu mer tacksam för alla som jag tidigare inte känt så väl som stannat mig på torget och sagt Hej, hur går det för lilla E? Jag har blivit tagen och rörd av många, många möten den här sommaren och hösten. Och jag har stått och gråtit på Hällevi, vid fotbollsplanen när pojkarna spelat, i ridhuset när vår flicka S har ridit, av tacksamhet för alla som visar sin omtanke. Så tänk på det, var inte rädd. Jag är samma jag, som gillar att prata, fika, skratta ... jag är jag.
I fredags handlade jag på Pärlan för första gången sedan lilla E blev sjuk. Hon kan ju såklart inte följa med mig dit, är fortfarande infektions känslig. Hon var på torget utanför med pappa och jag gick in för att handla. Men oj vad svårt det var. Jag höll krampaktigt i vagnen och försökte handla efter listan men det är svårt att börja med allt det här vanliga, efter det ovanliga vi varit med om. Svårt att komma ihåg hur det egentligen är man gör när man handlar. Jag mötte många, småpratade en del, men hade behövt kramar. Någon som hade hjälpt mig rent handgripligt att välja nötfärs och chilisås och bananer. Någon som hade torkat tårarna som kom vid mjölkdisken. Jag vet inte varför det var så svårt, men det var det. Kanske för att dagarna börjar bli vanliga igen, men jag fortfarande är alldeles öm i hjärtat. Vad vill jag säga med det här? ... Om vi möts på Pärlan så kom fram och säg hej. Då behöver jag det mer än någonsin.
Annars ägnar jag mig mycket åt shopping i vår lokala elaffär, mycket lampor, lysrör och batterier blir det. Dammsugarpåsar har vi också gott om, för där kan jag shoppa tillsammans med lilla E och shoppa gillar jag ju fortfarande, såklart.
Ni kanske tycker det låter helt konstigt att inte klara av en sådan enkel sak som att handla, men det är svårt. Jag tar en dag i taget, blir skitglad när jag klarar av sortera en tvätt utan att det blir fel, eller när jag dammsuger och bäddar rent samma dag - like in the good old days, men sedan så står jag plötsligt där och skall koka barnens älsklingssoppa och kan inte komma på hur jag skall göra med buljongtärningen. Jag som kokat soppa tusen gånger minns inte vad jag skall göra med buljongtärningen ... så jag river i den i den färdiga soppan och det blir såklart inte helt bra.
Ja, min man är fantastisk! Det finns inga ord att beskriva honom. Han är världens bäste pappa!
Är himla nyfiken på vem du är. Har vi barn i samma klass, eller kanske i friidrotten, fotbollen?
Kram! // S
Fina fina S!!! Jag känner ingen som har ett så stort hjärta som du!!! ♥
SvaraRaderaNämen Mia, nu gråter jag ju (igen), så fint du skriver till mej. Tack. Vi kan väl bestämma att vi blir bästisar när vi blir gamla, du och jag. Och så sitter vi i varsin gungstol (eames såklart) och dricker portvin och snackar skit. Okey?
SvaraRaderaIt´s a deal ;)
SvaraRaderaHej S!
SvaraRaderaVi kanske syns på föräldramötet ikväll! I så fall kan vi ge varandra en kram.Jag har det ju själv kämpigt vissa dagar,fast det är med mig själv.Så jag vet vad det betyder när någon lyssnar och bryr sig.Friidrott är också något vi har gemensamt.
Kram M.
Hej igen,
SvaraRaderaDu får krama min make på föräldramötet ikväll, jag stannar hemma med barnen... och nu vet jag vem du är. Anade det redan igår kväll, visst har du en Nalle Puh tatuering?
Stor, stor kram kära M! Och vet du, om du är den jag tror så har du verkligen visat omtanke om oss, den där första gången vi kom till friidrotten tidigt i somras, minns du?, lilla E hängde i min famn, men vi var där i alla fall ... och du var så fin mot oss. Det betydde mycket. Och jag vet ju att du finns, att du bara är ett telefonsamtal bort. Det känner jag starkt, jag vet att du lyssnar om jag ringer. Och jag finns för dig, det hoppas jag innerligt att du vet. Du kan väl också vara med i min och Mias portvinsklubb? Hihi, jag är ju egentligen nykterist, men på ålderns höst så skall jag smutta portvin, bannemej. Mest för att det låter så fint.
Hej fina S!!
SvaraRaderaDu har helt rätt det är jag.Om du vill så bara ring,så pratar vi bort en stund.Eller om du orkar kanske vi kan träffas en dag.
Jag är gärna med i er portvinsklubb.Fast jag ej heller dricker vin eller annat.Men vem vet hur man blir som äldre.hihi!!